Frid i Hernedal
Grenarna knakar när de knäcks under fötterna och det höga blåbärsriset slår mot benen på Frode när han banar sig väg genom skogen. Han visste att det skulle ligga en större by med ett värdshus lite längre fram. Det var inte första gången han hade passerat genom Hernedal på sina långa resor. Han såg fram emot att kunna slå sig ned på värdshuset för att kunna få sig något att dricka och för att vila fötterna. Kanske kunde han byta några ord med Fingal innan han fortsatte sin resa söderut. Det började bli kallare och Frode svepte manteln tätare omkring sig. Mellan trädkronorna syntes en järngrå hösthimmel. Konstigt, tänkte Frode för sig själv, det är varma månader nu men himlen verkar tro att det är höst.
-”Inte bara himlen,” muttrar han för sig själv och huttrar av den kalla vindil som letar sig in genom den täta manteln.
Äntligen skymtade värdshusets tak mellan grenarna. Frode hör snabbt hur två män står och grälar på varandra på gårdsplanen framför värdshuset. Båda männen bär vackra kläder men den ena verkar vara tjänare och den andre en herreman. När Frode närmar sig hör han vad de båkar om.
-”Det ska finnas sexton långbord. Hör du det! Sexton! Gå till den där Knut och säg det till honom. SEXTON!”
-”Men ni måste förstå att det faktiskt är en fråga om utrymme. Det får inte plats med sexton långbord!”
-”Har jag sagt sexton så blir det sexton! Detta om något är väl värt att firas.”
-”Men, min herre, jag…”
-”Nej, nej nej! Jag orkar inte lyssna till ditt dravell längre. Familjen Ifrit ska fira sitt maktövertagande av Hernedal storslaget och inte på något annat sätt än storslaget!”
Frode drar sig obemärkt förbi de båda männen som står och bråkar och stapplar in på värdshuset och ser sig omkring.
-”Frode!” En välbekant röst hörs från sidan av honom. Värdshusvärden Knut kommer emot honom. ”Det var inte igår. Var har du hållit hus de senate åren?”
-”Jo, jag har väl varit runt om. Men världen är inte vad den har varit.” Frode suckar och ger Knut en vänskaplig klapp på axeln.
-”Så sant, så sant. Har jag i alla fall hört,” tillägger Knut skyndsamt. ”Kom, kom… Slå dig ned. Du måste vara trött efter att ha vandra så långt.” Han drar honom bort mot en bänk och visar på en plats att sitta. ”Får det lov att vara något att dricka?”
Men innan Frode har hunnit svara så kommer herremannen utifrån gårdsplanen in genom dörren och överröstar sorlet i salen med sin grova stämma.
-”Knut! Knut värdshusvärd!!”
-”Ehm… Ja, herr borgmästare,” svarar Knut nervöst och skyndar bort mot mannen som med ursinnig blick ser ut över salen.
Jo, tänker Frode, visst skulle det bli en storslagen fest minsann. Lika bra att vila benen och sen vandra vidare. Ingen idé att stanna kvar i byn alltför länge. De verkar ändå har fullt upp med sitt. Han lutar sig fram över bordet och tänder pipan på ljuset. Frode tar några bloss på pipan och suckar. Nåja, en annan dag, ett annat problem.
